God jul – eller?
Utbränd! Diagnosen är kristallklar och inte den minsta lilla gnista kan få gasen i botten. Tre dagar innan jul lämnar spisen in för gott och trogen tjänst under tio år är det inte mycket att säga om. Tar det hela med ro, serverar kallskuret och väntar på nytt exemplar och tekniker efter den 9 januari.
Hade det hela inträffat hemma hos Maj hade katastrofen varit ett faktum. För henne är det ingen tröst att spisen i det lilla köket i folkhemmets 40-tal fungerar som den ska. Sömnlös vrider hon sig i stället i sin säng i lägenheten i Örnsköldsvik. Eller förresten, lägenheten kan nog rubriceras som våning. Det är här hon bor, Maj. Nygift med sin man Tomas och i och med det har hon avancerat ett steg uppåt i klassresan som den såg ut i mitten av förra seklet. Och nu, mitt i natten, oroar hon sig för maten hon ska laga till den middag som hennes nya, och lite fina, släkt ska bjudas på vid Majs födelsedag. Gädda! Potatis! Sås! Och så klart, en förrätt och dessert är ett måste. Toscapäron, ja, kanske.
Här och nu känner så klart läsaren av Kristina Sandbergs romantrilogi igen sig. Böckerna om Maj, där den tredje belönades med Augustpriset 2014.
Till varje pris
Att följa Maj i de tre böckerna medan hon försöker förstå sig på sin man, föder och fostrar två barn medan hon putsar diskbänken skinande blank är också en resa för mig som läsare. Och en rysare. Jag våndas med Maj över finska pinnar, rullrån och schackrutor. Svettas över motsträviga gäddan och det egna tillkortakommandet. Hur många potatisar går det åt? Känner oron som kryper och nerver som kletar i saffransdegen. Åh, stackars Maj! Hur ska hon fixa sitt liv? Orka med alla kraven som hon ställer på sig själv för att leva upp till det som förväntas av henne? Det måste gå, och det till varje pris.
Och Maj gör det. Hon biter ihop och hon lever sitt liv med sin familj och när på författarträffar får Kristina Sandberg ofta samma frågor. Är Maj någonsin lycklig? Och varför skiljer hon sig inte från Tomas? Han, med sin påfrestande släkt, misslyckade karriär, depressioner och illa dolda alkoholproblem. Och nog kan det skymta en gnista av förnöjelse när krabbstuvningen blir extra god, när korintkakorna får beröm och köttbullarna går åt som smör i solsken.
Men att skilja sig, det går inte. Hur skulle Maj, utan utbildning och med minimal yrkeserfarenhet, kunna försörja sig? Att tänja gränser är inte aktuellt för Maj. Hon har fullt upp med att nå upp till kraven som redan finns. Och hur skulle det bli med barnen? Nej, Maj blir kvar vid sin diskbänk i 40-talsköket. Designat av män som aldrig satt sin fot i ett kök, och i och med det bidragit till många onda ryggar på kvinnor som Maj.
Allt i en kokbok
Allt det där som Maj lagade i sitt kök har Kristina Sandberg tillsammans med Lotta Kühlhorn sammanställt i boken ”I köket hos Maj”. Här finns ett 100-tal klassiska recept hämtade ur Husmoderns köksalmanack, Prinsessornas kokbok och Kooperativa Förbundets receptsamling. Här ryms allt från finska pinnar till Filé Oscar och Majs oförglömliga födelsedagskalas. Det med gädda och toscapäron. Bilder från dåtidens kök och matlagning samsas med nyskrivna texter och rikligt med citat ur romanerna. Boken är så mycket mer än en kokbok – den är stycke mat- och kulturhistoria som säger mycket om vad det kunde innebära att vara kvinna och husmor förr.
Själv har jag fått boken i present av min syster Karin. Inte för att jag ska lära mig baka finska pinnar eller koka in gädda. Hon gav den till mig för att vi systrar går all in på bra litteratur och för att vi delar intresset för vår egen historia och hur den har påverkat oss i vår uppväxt och i vårt vuxna liv. Och visst ser vi likheter med Maj, även om det inte utgår från köket. Vi vill göra bra, bättre och gärna bäst i det vi gör. Gemensamt är också att vi vill dela med oss av det vi tycker är viktigt och bra. Så som att lära av historien genom att läsa om Maj, se till nutiden och titta framåt. Sist men inte minst: vi säger nej till separata tider i badhusen.
