Landgren & Järås utan trombon
Runt musiken snurrar det mesta i Nisse Landgrens och Beatrice Järås liv. Men även om musiken är livet för dem båda finns också tid och rum för egen tid. Timmarna och dagarna, men sällan veckor, ägnar de helst åt varandra och gemensamma stunder vid brasan hemma i Skillinge, på Red Rooster i Harlem eller i liten holk på franska Rivieran.
Medan många sippar rödvin framför öppna spisen i höstkylan föredrar Nisse Landgren och Beatrice Järås något helt annat i glaset.
– Varmt vatten. Det är jättegott!
Dryckesvanan har de med sig hem från ett av många besök i Kina och det var på Operan i Shanghai som de lärde sig att uppskatta den alkoholfria, lättillgängliga och nyttiga drycken. Som under den en timme långa föreställningen hade till uppgift att hålla publiken varm.
– Alla frös i det kalla operahuset. Ytterkläder var ett måste och det rök ur artisterna munnar när de sjöng.
En konsekvens av att Mao Zedong ansåg att det inte behövdes centralvärme på den sidan floden där operan är placerad. Punkt slut.
Big in Japan
Besöken i Asien har genom åren varit många och i höstas var det dags för både Kina och Japan igen och i Tokyo ett uppdrag med stor betydelse för Nisse Landgren. Trombonsektionen i Tokyo var några av de unga musiker som hade den stora förmånen att få spela med den världsberömda trombonisten. En glädje och möjlighet som de delade med Nisse Landgren själv.
– För mig är det viktigt att uppmuntra unga musiker. Vi som varit med ett tag har ett ansvar att dela med oss och att utveckla nya talanger. Och samtidigt får vi äldre mycket mycket tillbaka av de yngre, säger Nisse Landgren.
För Nisse Landgrens del finns det fler gränser att öppna än de mellan generationerna. Med musiken skapas unika tillfällen till utbyte mellan kulturer och nationer.
– Musikens språk är universellt. Genom den kan vi kommunicera med varandra utan att förstå ett enda ord av det talade språket.
Men ingen regel utan undantag och det visade sig vid mötet med instrumentet erhu, ibland kallat ”kinesisk violin”.
– Jag hade bjudit hit en kvinna från Shanghai och vi skulle spela tillsammans. Hon tyckte att jag spelade fel trots att jag spelade alla toner rätt. Jag spelade helt enkelt inte tillräckligt aggressivt och där var det inte lätt att hitta ett gemensamt uttryck. Förklaringen kan förmodligen finnas i ordet erhu betyder ”två-barbariskt”. Om man ska vara ordagrann.
Jazz Baltica en favorit
Inom något närmare räckhåll vad gäller geografi och kultur är Jazz Baltica vid Timmendorfer Strand/Niendorf ett event som betyder mycket för Nisse Landgren. Festivalen, som pågår i dagarna tre, startade år 1991 och Nisse Landgren har spelat med från premiären. Sedan fem år tillbaka är han konstnärlig chef för festivalen som växer för varje år. Senast kom 15 000 för att ta del av vad både blivande och redan tända stjärnor hade att bjuda på.
Som bevis för sitt engagemang belönades Nisse Landgren under årets festival med Schleswig Holsteins konstpris. Priset, 20 000 euro, delades ut av ministerpresident Torsten Albig och pristagaren valde att donera en del av summan till Jazz Balticas framtid.
– Det är ett fantastiskt evenemang och ett lysande tillfälle för yngre talanger att få visa vad de går för. Musik i den stora varvshallen, massor med människor som tar en bärs och sillsmörgås i hamnen.
Under de tre intensiva dygnen finns inte en minut för rast och vila. Och alla vill passa på att prata med mannen med den röda trombonen.
– Vi kommer bara en meter i taget innan vi måste stanna. Det är jätteroligt men det kan vara krävande också, säger Beatrice Järås.
Själv håller hon ställningarna socialt och praktiskt, administrativt.
– Nisse kan ju inte vara överallt och vi vinner båda på att jag är med och hjälper till.
Förhållande med win-win
Vinsten finns i att de får mer gemensam tid och kan ta tillvara möjligheterna att uppleva platser, miljöer och kulturer tillsammans. Som en trång bakgata i Shanghai, en trappa till ett hus i Brooklyn eller i den lilla lägenheten i Cannes.
– Var vi än befinner oss tar vi med oss av det vi ser och upplever hem till Sverige och anpassar det till vad som är möjligt att göra här.
En del av det hamnar i Brantevik där Jazz under Stjärnorna fortsätter att vara en av sommarens stora händelser på Österlen.
– Det är fantastiskt att så många kommer för att lyssna på musik och umgås med varandra. Alla åldrar, picknickkorgar och härlig stämning.
Redan nu är Landgren-Järås igång med att boka artisterna som kommer att stå på scenen under stjärnorna nästa sommar. I somras var Lisa Nilsson ett av de stora namnen och i november stod hon tillsammans med Nisse Landgren på Stockholm Stadsteaters scen. Hösten har förutom Japan och Kina inneburit konserter i Estland, Tyskland och Sverige. Och den 16 juni tog Nisse Landgren emot det prestigefyllda Litteris et Artibus för sina framstående konstnärliga insatser som musiker. Medaljen instiftades 1853 och utdelas inom främst musik, scenisk framställning och litteratur.
– Det var trevligt att vara med på slottet och träffa kungen, säger Beatrice Järås.
Samma kväll sågs paret på röda mattan vid utdelningen av Polarpriset. Han i smoking, hon i en svart outfit som gjorde succé i hård konkurrens med kreationer, modell svindyra.
– Jag plockade ihop lite av varje av svarta grejer jag hade i garderoben och det kändes bra!
Nisse Landgren ser på sin fru och säger att visst är hon fantastisk. Och hans ord där, tvärs över bordet, på Skillinge Hamnkrog låter som musik. Fast för stunden utan trombon.
