Fristorp i samspel med eviga frågor
Hans tolkningar av Forssell, Fröding och Ferlin är lika välkända som Taube är självklar på en sommarkonsert. Och när det är dags igen för Göran Fristorp att ta plats på Sjöbacka måndag den 17 juli blir det också med nyskriven musik till texter av Johannes Edfelt. Vid pianot hörs och syns Curt-Erik Holmquist.
Sommaren har inte bestämt sig än för att säga ja, och verkligheten håller med andra ord inte det dikten lovar. Som i låten där Fristorp och af Geijerstam tog hem segern i Melodifestivalen 1973. Texten, skriven av Lars Forssell, satte känslor i svaj och raden om brösten och svalorna sitter fortfarande säkert. Men frågan om svenska sommarvädret söker alltjämt sitt svar. Efter omkring 13 år av konserter i tält på Sjöbacka Gård är just väderfrågan en självklar start på en pratstund om musik, miljö och människor.
– Vi svenskar har en märklig uppfattning om sommaren. Vi tittar i kalendern och bestämmer datum och är det i juli ser vi det som självklart att det är utomhus som gäller, säger Göran Fristorp.
Och just den här dagen i början av juli är det lätt att tro på sommaren. Himlen är lika oskyldigt blå som havet och hans skjorta. Och de blå ögonen bakom linserna.
– Glasögon är svårt. Känns inte bra att stå på scenen med glasögon.
Fåfänga? Inte direkt, även om ålder är ett faktum som gör sig påmind. Lite jobbigt, visst. Men inte helt utan fördelar.
– Jag har länge känt av mitt dåliga självförtroende men det har blivit bättre med åren. Med tiden blir de flesta människor alltmer benägna att odla det uttryck man en gång bestämde sig för. Det innebär att man oftast blir bättre på att förmedla sina budskap. I mitt fall genom text och musik.
Vilket på något sätt inte innebär att något är självklart för Göran Fristorp. Kraven på kvalitet och perfektion är konstanta.
– Jag har aldrig varit bättre än nu. Men jag har heller inte varit fulare.
För tidlöshet står i stället de texter av Johannes Edfelt som Göran Fristorp nu har tonsatt. Poeten, översättaren och akademiledamoten som belönades med De Nios pris 1949, Bellmanspriset 1954 och 1971 och Litteraturfrämjandets stora pris 1962. Känd för en fast formad lyrik, där djup desillusion bryts mot genomlyst, förandligad kärleksupplevelse, medlidande och tron på en trots allt oförstörbar, mänsklig genius.
– Texterna jag har tonsatt är skrivna på 20-talet och senare och de är lika aktuella idag. Glädje, sorg och livets villkor.
I sommarkonserten har också klassiker av Evert Taube sin givna plats. Nyskriven musik kommer att blandas med klassiker, allt i samspel med Curt-Erik Holmquist.
– Han är fantastisk att jobba med och vi två utgör en bra duo på scenen.
Med skulle också Sven-Bertil Taube vara. Men livet ville annorlunda, och i stället befinner han sig i Grekland för rekreation efter en hjärtoperation.
– Sven-Bertil är en underbar människa. En av de få prestigelösa artister som jag stått på scen med. Generös och trevlig. Och samma gäller Babben Larsson. Med dem är det aldrig tal om att konkurrera om uppmärksamheten och att mäta vem som får mest applåder.
En fråga om konkurrens finns det i ett annat sammanhang i Göran Fristorps liv. Skillinge, Stockholm eller Bangkok? Att bo på tre ställen kostar på, både praktiskt och ekonomiskt.
– Så småningom måste jag väl välja. Om inte kommer livet att stå för det valet. Kanske blir det ändå Bangkok som får utgå. Men valet får vänta. Där finns ett stort nätverk av vänner från hela världen och känslan av att höra till i egna kvarter i en stad som Bangkok går aldrig att uppnå som turist. Jag har mitt hem där, precis som jag har i Stockholm och Skillinge.
Och snart är det dags för Sjöbacka att resa tältet inför sommarens konsert. Hur vädret blir återstår att se. Göran Fristorp har varit med om åska, storm och ösregn. Men publiken finns där i alla väder och nedanför sluttningarna kommer havet den 17 juli att glittra, ryta eller ligga blankt som ett nybonat golv.
En magisk kväll sommaren 2013. Konsert på Sjöbacka med Sven-Bertil Taube, Göran Fristorp och Curt-Erik Holmquist.
