Grevinnans liv inte enbart guldkantat
Företagsledaren och entreprenören Christina Piper, född Törne och adlad Törnflycht, är en av Sveriges genom tiderna mäktigaste kvinnor. Under sina levnadsår 1673 – 1752 hann hon röra om i traditionerna och bland mycket annat byggde hon Christinehofs slott. Från Kristi himmelsfärd är slottet öppet igen för visningar, nu i regi av kulturföreningen Christinas Wänner.
Hon hänger kvar på sitt slott, grevinnan Christina Piper. Guldramen håller henne på plats ifall hon skulle få för sig att ge sig ut på ägorna. Eller, kanske skulle hon helst av allt, kasta sig in i näringslivet och ta tag i något som behövde styras upp. Och nog skulle hon än i dag kunna gjort nytta i politiken. Vilket av alternativen som skulle bli hennes första val får vara osagt. Det finns heller ingen chans att det visar sig med tiden. Christina Piper är död och begraven. Men hennes historia, slottet och porträttet lever vidare till nytta och glädje för dagens besökare.
De är välkomna att hälsa på henne och att möta hennes blick. Klassiskt vacker eller inte får också vara osagt och upp till betraktaren. Klart är i alla fall att hon var dåtidens A-kändis med både skinn på näsan och siden i garderoben. Sina gäster, medarbetare och affärer höll hon i ett stadigt grepp. Handen darrade inte när hon pekade i den riktning hon och ingen annan bestämde var den rätta. Hon gick sin egen väg mot framgång och hon gick med bestämda steg genom livet.
Christinas liv var däremot inte inramat i guld som på porträttet. Hennes man Carl hänger vid hennes sida, men i verkliga livet var det betydligt mer än en decimeter som skiljde dem åt. Trots åldersskillnaden på 27 år sågs de som det perfekta paret där kombinationen av pengar och affärsbegåvning gick hand i hand med adelskap och politisk makt. Någon äkta kärlek och passion sägs det inte ha varit tal om. Däremot ömsesidig respekt i en väl fungerande affärsrelation. Vilket inte hindrade att Christina födde åtta barn. Men tidens barnadödlighet var stor och tragiskt nog nådde bara några få av barnen Piper vuxen ålder. Inte ens pengar och makt kunde rädda barnen från tidens farsoter och sjukdomar.
På den ljusare sidan av livet gick det bra för Carl Piper. Snabbt och säkert klättrade han på karriärstegen och han höll sig väl med Karl XI. Och när det var dags för Karl XII att ta över såg Carl Piper till att det gick både smidigt och lätt. I och med det blev han kungens närmsta och viktigaste rådgivare.
Adeln rättade in sig i ledet och köade för att få sina ärenden framförda till kungen. Vägen dit gick via Christina Piper och det kostade att få tala med kungens rådgivare och det sägs att grevinnan skötte det med säker och öppen hand.
Inga större konstigheter på den tiden och det hela sågs som ett väl fungerande system. Men adeln knorrade. Skulle man verkligen betala för att få framföra sina åsikter till beslutande instans?
Med högadeln var det som med sjukdomar. Pengar och makt räckte inte för att bli accepterad i de förnäma kretsarna. Uppkomlingar! Paret Piper var ett av 1700-talets mest avskydda och avundade par och Christina Piper en av rikets mest förmögna kvinnor. Det antogs vara hon som stod bakom besluten på högsta ort. Rik, med sinne för affärer och god hand med ekonomi. Som gjort för att bli betraktad som snål.
När Carl Piper drog ut i nordiska kriget år 1700 kom allt ansvar för familjen att vila på Christina. Det stora huset på Munkbron och odlingen på Kungsholmen höll en stor stab av tjänstefolk. Relationerna måste hållas igång och affärer genomföras.
Hon reste för att träffa sin man i fält och när han blev sjuk och ville komma hem sägs hon ha övertalat honom att stanna kvar i kungens tjänst och strida för sin karriär.
När han äntligen kom hem till Stockholm 1718, efter år som krigsfånge i Ryssland, anlände han i sin kista.
Därmed var Christina Piper änka och förfogade över en stor förmögenhet och slott på flera ställen i Sverige. Nu ville hon ha mer.
Sedan uppväxten på Krageholm slott fanns hennes hjärta i Skåne, det blev hennes val och hon lade Alunbruket till sitt imperium. I över ett sekel låg den gula, svaveldoftande röken tung över Andrarum. I närheten lät Christina bygga Christinehofs slott, ritat av Georg Mochelten, och det stod klart år 1740. Hon anlade parken, inredde huset och fortsatte att utveckla sina affärer inom industri, finans och handel. Pengar och affärer skötte hon strikt men gav också utrymme för välgörenhet och stipendier till studerande ungdomar.
Christina Piper instiftade år 1747 fyra fidelkommissier. Hon skapade två åt sin son med Andrarum, Torup, Högestad och Baldringe, och det andra av Engsö slott. Det andra bestod av hennes morgongåva Sturehofs slott och Viggbyholm åt dottersonen Nils Adam Bielke. Ett fjärde bestod av Hässelbyholm, och det var en fidelkomiss åt dotterdottern Eva Bielke.
Någon som tidigare arbetat på slottet vet att berätta att Christina Piper ibland lämnar sin plats på väggen i slottets matsal. Tar en sväng för att kolla att den stora samlingen av porträtt hänger som den ska. Hon kollar att allt är i sin ordning och att alla sköter sina uppgifter enligt henens direktiv. Att ljusen i den stora ljuskronan tänds i rätt tid, och att trädgården och parken grönskar. Säkert vet hon att hennes liv blev en musikal och lite besviken är hon nog att ekonomin gick över styr. Men stolt ska hon vara över vad de 20 kvinnorna på scen presterade. Och kanske kan musikalen Christinas Val få en ny chans. Det är den väl värd.
Hemsida Christinehof slott/Christinas Wänner > Hemsida Christinehofs Ekopark >
