New England – ett klassiskt strandfynd
Ljust, luftigt och lustfyllt. Generöst och gästfritt välkomnande vid havet med utsikt över sand och strand. Welcome to New England over there eller stanna här på Ystad Saltsjöbad.
Han sa ofta att han ville till Maine. Till den klippiga kusten, längst ut på den amerikanska östkusten. Där ville han bo, helst i ett fyrvaktarhus som vid Bass Harbor Head med utsikt över Atlanten och fantisera om att segla i ett oceanrace. Och ibland ta en tur till Plymoth för att komplettera inredningen. Som the Kennedys brukade göra.
Om den gode vännen kom iväg till Maine får vara osagt. Kontakten upphörde. Kanske stannade han ändå kvar hemma i Roslagens famn och valde att möblera sitt hus med stora, vita soffor. Med golvlampor på tre ben och kuddar i blått, rött och vitt. Vita däcksstolar i trädgården och på verandan. Som i New England. Och i så fall med gott om kläder i garderoben för tufft väder. För i New England regnar det mycket och gärna. Men, enligt Mark Twain: Om du inte gillar vädret i New England, vänta bara några minuter. Eller, lyssna på Kenny Rogers: “Don´t leave New England in the rain. Unless you plan to come again”.
En av många som lämnade sitt gamla land för att stanna i New England var Patrick Kennedy. En planerat god potatisskörd hade regnar inne, och Patrick Kennedy var en av de två miljoner irländare som flydde sitt hemland. Sommaren 1845 tog han farväl av Irland och han hade inga planer på att komma igen. Han steg i land omkring 26 år gammal och han valde att stanna nära vattnet, i East Boston. Hans liv blev tufft och kort. Men det var också starten för den amerikanska klanen Kennedy och den familj som över hela världen kom att förknippas med den amerikanska drömmen.
Hur det såg ut i familjen Kennedys sommarresidens på Cape Cod, Massachusetts, är just här och nu inte känt. Men i tankevärlden bjuder Joseph Kennedy, son till Patrick, sin Rose Fitzgerald att sitta i en vit däcksstol där han serverar henne en sval drink. Säkert följer en middag i en ljus matsal med tygklädda stolar. Kaffe efter maten i någon av de stora vita sofforna. Så klart det blev romantiskt där vid Atlantens kust. Gifta blev de i alla fall och familjen Kennedys liv, äventyr och öden har alltid intresserat och fortsätter att inspirera och fascinera.
Så kom med tiden New England att bli ett helt inredningsbegrepp i Europa. De ljusa kulörerna liksom de marina färgerna kom att stämma bra med livet på den svenska öst, väst och sydkusten. Det nordiskt avskalade och svala fick i the New England-look en värme och generositet som passade den skandinaviska själen och hjärtat som skräddarsytt.
De marina inslagen ankrar fint i hus och hem vid Sveriges kust och hav. Fortfarande vita, ljusa textilier enligt nordiskt ljus. Men nu mer ombonat och cosy. Generösare och med mer värme.
Som här, på Saltsjöbaden i Ystad. Precis vid stranden med utsikt över havet. Det är samma hav och samma vatten som det en gång Patrick Kennedy färdades över. Att det heter Östersjön här och Atlanten där är bara världsliga petitesser i det stora hela. Det som räknas och har betydelse är att allt hänger ihop och sambanden finns. Eller som Björn Ranelid säger: ”Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi”.
Om vännen från förr någonsin kom att flytta till Maine förblir som sagt oklart. Steget över Atlanten är stort om det ska vara för evigt, så som det var för Patrick Kennedy. Det går att göra det lättare för sig. Som här på Ystad Saltsjöbad där havet ibland skummar och ryter mot stranden. Eller är nästan lugnt och stilla. Havets humör och dagsform varierar.
Men i alla väder brinner brasan och sofforna är vita och stora på Ystad Saltsjöbad. Stolarna har vacker klädsel och kuddarna har stjärnor och ränder i rött, vitt och blått. Det är som i New England. Det är i alla fall så det känns. Och blir det regn är det bara att vänta tills det går över.
Man gör så i New England. Precis som på Sveriges sydkust. Det du, Mark Twain.
