Nytt ljus på After Dark
Christer Lindarw vässar klackarna igen och onsdag den 12 april går ridån upp för ”This is it!” på Malmö Opera. Garanterat glitter och glamour, säkrad spänning och magi. Och det med humor, mon amour!
Han gör det igen, Sveriges tre gånger snyggaste kvinna. Om igen tar han det vågade klivet upp på scenen, på vassa klackar och i höga skaft av mocka står han där på benen långa som en vinternatt. Om han kommer att göra ”This is my life”? Få vet, men ståpäls i svandunet blir det säkert, med eller utan Shirley Bassey.
Ganska säket är det också att det blir en och annan tillbakablick till år 2004 då After Dark slog till med drag i Melodifestivalen. Och vem ville inte leva ”La dolce vita”, i alla fall för en kväll, när det ljuva livet senare också blev show på Tyrol.
Vilket visar att vägarna i showbusiness äro oförutsägbara. Men också alldeles, alldeles underbara och med en överraskande effekt på ladies, gentlemen och kids i alla åldrar. Mitt i succén och livet stod då en nästan lika förvånad Christer Lindarw.
– Ett otroligt genomslag och ett resultat av en rad tillfälligheter.
Så sa han då i en intervju, förbered med jordgubbar och champage. Men det byttes hastigt mot kaffe och bullar.
Bada i champagne är inte aktuellt.
– Jag har aldrig gillat alkohol. Tycker helt enkelt inte om det.
Vi ses i Gamla stan, Stockholm och året är 2009
Att jag får träffa honom för intervju är däremot långt bort från tillfälligheternas spel. Det är tight i den Lindarwska kalendern. Men där fanns ett knapphål i planeringen en dag i juli och året är 2009 och han har nyss landad från shopping i Bangkok då vi ses vi under mina takåsar i Gamla stan. Blåögd och brun slår han sig ner, lägger dom låååånga jeansbenen till rätta. Det var seriös shopping, där i Thailands huvudstad. Siden i kilometer och paljetter kilovis. Phu!
– Genom kontakter och vänner hade jag guide till de rätta inköpsställena och skräddarna. Annars hade det varit som att leta efter en nål i en höstack och dessutom i tropisk hetta.
Med resan till Bangkok bockar Christer Lindarw av en punkt på ”göralistan” inför premiären av ”La Dolce Vita” på Tyrol i Stockholm den femte oktober. Ett datum som närmar sig i en rasande fart för Lindarw och Flinckman. Och resan genom tiden är en färd utan rast, fylld med ansvar och krav. Hela resan startade egentligen med det som fanns i huvudet på herrar Sjöberg, Wastesson & Forsberg: Text och musik till ”La Dolce Vita”. Först tänkt som tema för den nya show som närde sin dröm hos Christer Lindarw. Kompositörerna skickade låten till Lindarw som sedan skickade vidare per telefon till Flinckman:
– Lyssna! Flinckman höll med. Absolut. Här fanns nåt! Låtskrivarna kokade vidare: Melodifestivalen nästa! Men nu tvekade Lindarw. Var det verkligen rätt för After Dark? Men varför inte? Beslut: ja. En dag i Lidingö centrum stötte han ihop med Lena Philpsson, också hon lite tveksam till att ställa upp i Melodifestivalen. Lindarw övertalade henne att vara med.
– Och så går Lena Ph och vinner. Annars hade vi nog tagit hem finalen!
Från lek till allvar
Om det gör ont? Ånej, ånej! En gång för alla: C´est la vie, c´est la vie! Men tävling är ändå tävling och det som nästan från början kändes som lek blev till värsta allvar. För så tyglas den Lindarwska käpphästen. Aldrig lämna något åt slumpen, alltid göra sitt bästa. Det som är värt att göras är också värt att göras bra. Och att ta emot applåderna från publiken i Globen var också ett erkännande med högsta poäng på skalan. Ett bevis på att After Dark har lyckats göra en rejäl repa i parketten i våra svenska hjärtans folkhem och salonger. En och annan förutfattad mening fick också stryka på foten: Christer Lindarw kan väl inte sjunga? Jodå, det kunde han visst och det visade sig häcka en riktigt vacker sångfågel i det snygga dekolletaget.
– Fast jag har sjungit en hel del i mina nummer tidigare, men det har aldrig väckt någon direkt uppmärksamhet.
Mediernas intresse har i stället av ohejdad vana fokuserat på sminklogen och förvandlingsprocessen från man till kvinna, kemiskt befriad från jämställdhetsdebatt. Men här är det kalla handen. Ingen press är välkommen att se hur det går till. Dessutom är det andra saker som är viktigare.
– Det som räknas är att göra en bra show. Att ha bra nummer som fascinerar, berör och underhåller. Det ska vara fart, fläkt och humor. Det ska överraska!
Ut ur garderoben
Så har det varit sedan Bad Boys blev After Dark. Först på S:t Eriksgatan, i huset med Polarstudion, där det showades i liten men naggande god skala. Köerna var långa och gagen låga. Men så kul att det fanns anledning att vidga scenen och öppna garderoben på vid gavel. Dambergs på David Bagares gata satt perfekt, och legenden var redan ett faktum när After Dark gick vidare in på Börsen. Det var 70-tal och discokulorna snurrade sig heta i natten. Nej till konventioner, ja till Saturday Night Fever. Lindarw förklarar en del av framgången på Den Gynnsamma Tiden.
– Vi surfade på discovågen tillsammans med mycket annat som bidrog. Det var sminkpop och androgynitet och en ny, spännande sexualitet kom upp till ytan. En ny öppenhet kom och jag tror vi gjorde det möjligt att ”smyga ut ur garderoben”.
Något blygsamt sagt, Lindarw! Tänja varje gräns är förvisso banala ord i schlagertappning men dagens sanning här där verkligheten bor.
Det började redan hemma i Eskilstuna. Där växte Christer upp, älskad och omhuldad av ensamstående mamma som pusslade för att få pengarna att räcka till mat, hyra och blommiga byxor till sonen.
– Jag förstod inte då hur mycket mamma offrade för att jag skulle få det jag ville. Det var inte extravaganta saker på något sätt men det var ändå svårt att få det att räcka till.
Det kostade på att tänja gränser också i Eskilstuna. Redan som liten hade den blivande stjärnan drag av exhibitionism och älskade att synas. Ett par blommiga, utsvängda byxor gav garanterad utdelning i form av uppmärksamhet men också i besvikelse och tårar. Utskrattad!
– Byxorna sydde jag för hand. Mamma avrådde från att gå ut i dem men tröstade mig ändå när jag kom hem. De blommiga spändes sedermera upp på plywoodskiva, förpassades till vinden men kommer att göra come-back på utställning i Dansmuseet i november.
Säkert tänjde också pappa Lindarw en gräns på Volvo där han i grabbig miljö konstaterade att ingen annan hade en son som klädde sig i klänning. Inte mer med det. Fast kul förstås att grabben showade i Stockholm.
Men intresset för haute-coture brann och nål, tråd och tyg blev husmanskost i det Lindarwska hemmet. Sedan han gick ut Beckmans designlinje 1976 har han skapat kläder för många stora artister utöver sig själv och Lasse Flinckman.
Lasse Flinckman, stor och god
Flinckman, ja. En stor man och en god vän. Lindarw och Flinckman, ett strävsamt par på scen och back-stage. En trygg kompetens att hålla i handen och mikrofonen på resan genom gryningen.
Pedant. Fräck i käften, fokuserad och seriös. Krav på att allt ska sitta (numera skulle) sitta perfekt. Och då inte enbart det svarta fodralet i fontänen. Showtime!
Hur det går till att skapa show är svårt att säga. Men som det mesta kreativa arbete är början svår och vägen fram till premiärens applåder är sällan rak och aldrig särskilt bred. Något facit att hålla i hand finns inte och de normer som gäller för en framgångsrik show i Sverige har ingen annan än just After Dark själva skapat. Den okonventionella scenen styrs trots allt av förväntningar som för att fungera ändå alltid måste överraska. Svårt? Så klart. Sannolikt omöjligt för någon annan än Lindarw. Internationellt gäller andra regler.
– I USA går dragshow ut på att vara så lik förebilden som möjligt. Se likadan ut, låta likadant.
Hur kul är det på en skala? Det måste till humor, mon amour.
Sverige är heller inte de små, intima scenernas land. Inte som i Frankrike där de små kabaréerna är en gynnsam drivbänk för unga talanger. Något att växa i. Här hemma är det i stället många som slåss om de få platserna i Bert Karlssons plantskola. En möjlighet som inte fanns när Christer var ung talang i Eskilstuna. Men om så hade varit?
– Hade det funnits då hade jag stått först i kön till alla auditions. Jag älskar sånt och vill vara med på allt.
De små scenerna – då kommer känslan tillbaks. De små scenerna finns överallt, utanför rampljuset och applåderna. De finns där människor finns och samlas, där rader ur ”La Dolce Vita” sitter som en figursydd paljettkorsett. Den har letat sig ända in under toppluvorna på dagis.
– Barnen sjunger ”jag är här, jag är nu, jag är friiiii” och kastar sina mössor på samma sätt som jag kastar hatten. Ingen dagisfröken på världskartan höjer ett finger mot förbudet att kasta mössor!
Vill vara fri
Att vara fri är ett gångbart begrepp. Frihet är ett begrepp med individuell värdering. Friheten finns där för Christer Lindarw som valfrihet, möjlighet och ett sätt att leva.
– Mitt yrke ger mig frihet att skapa och att välja vad jag vill göra. Samtidigt finns krav att prestera, ansvar för de människor jag arbetar med och förväntningar från publiken och pressen. Även om jag inte är sådan att jag kastar mig över recensionerna efter premiär.
Fri att välja innebär också två speciella tillfällen under året. En gång på liten scen. En gång på stor scen. Födelsedagskalas för vännen och artisten Gregor på Victoria i Kungsträdgården. Och så var det Allsång på Skansen! Som dalahäst i raffset, typ. Succé. Jubel och applåder.
– Skansen är kult och jätteroligt att vara med. Victoria är speciellt. Dit gick vi alltid på 70-talet när showen var slut.
Så klart det blev många fartfyllda, heta nätter. För att sitta ensam när showen är slut är inte att tänka på.
– Man är helt speedad och att komma hem till en tom och tyst våning med en massa blommor man inte har vaser till är ingen bra känsla. Ut i natten är det som gäller After Dark.
Spänningen och magin. Så länge applåderna finns där, då finns After Dark.
– Det här är mitt liv. Ljuset, applåderna och spänningen. Samtidigt som jag älskar läget när allt flyter, alla klädbyten fungerar och man vet vilka skämt som går hem. En trygghet i en ytterst utsatt tillvaro.
Blommiga byxor tänjde gränser
När ljuset slocknar för kvällen och applåderna tar slut, då kommer ända känslan tillbaks. En gång till, en gång till! Scenens dragningskraft är stor, bekräftelsen nödvändig. Starka krafter styr och Christer Lindarw är tacksam att han har möjlighet att skräddarsy sin tillvaro.
– Visst lever jag ett spännande liv och det finns massor med fördelar att vara en känd person. Jag är glad att kunna vara generös mot min mamma som har gjort så mycket för mig.
Säkert är mamma Lindarw också glad för att det har gått så bra för gossen. Både hon och han hade rätt vad gäller de blommiga byxorna. Det kostar på att tänja gränser. Men det är också en förutsättning för att verkligheten ska få glänsa i glitter och glamour. Och ett stänk av ”La dolce vita” sitter inte i vägen. Om det ljuva livet sedan sitter i champagnen eller i kanellängden – det är upp till var och en att avgöra. En fråga om frihet helt enkelt.
Och nu år 2017 – This is it!
Det har gått åtta år sedan jag gjorde intervjun med Christer Lindarw för Lifestyle Magazine. Då var det inför preimären på Tyrol i Stockholm och hade någon då sagt Malmö Opera hade svaret förmodligen blivit att du skojar.
Show på Malmö Opera blir det i alla fall och ”This is it!” på Malmö Opera med premiär den 12 april med sista föreställning den 16 april. Titeln innebär att nu är det ändå final efter 40 år i nöjesbranschen. Men kommer verkligen ljuset att slockna? Från en man som valde att sätta på sig bh när kvinnorna kastade sina kan man alltid hoppas på nya överraskningar.
Kristina Fröling
Foto: After Dark
