Vår bästa tid är här och nu

Haren tar tysta språng och lämnar små och lätta spår i höstmyllan. Stannar upp med öronen på vakt. Så ett språng igen och vid fönstret blir haren still, vickar lätt på långa öron. Sträcker på halsen, ser sig omkring. Ett språng igen. Är någon vaken?

Och ja, du är vaken. Du vaknade just när morgondimman lättade över marken och morgonbrisen svepte bort det flyktiga täcket som vilade lojt över fält och ängar. Över det som till våren blir gult som guld när rapsen blommar och sedan rött av vallmo och kärlek till fälten och ängarna där haren har sin gång.

Allt det där ser du från fönstret i rummet. Genom glaset ser du myllan som nyss var grön och som morgondiset just har lämnar fritt fram för dig att se. Varsågod att titta! Allt är ditt att se, och så nära att du får landet serverat på sängen. Och titta där! Visst ser du haren? Nu skuttar den iväg med stora språng. Kanske tar den sig en sväng ner till havet? Precis som också du ska göra om en stund, tillsammans med den som ligger bredvid dig och sover med huvudet på kudden. Kudden som bor i örngott av bomull från Egypten, och som så vänligt smekte kinden till godnatt, och lika varligt hälsar den god morgon. Du och den som ännu sover ska till havet. Nu, när höstsolen värmer Sandhammarens vita strand, ska du och den som sover gå en mil i sanden och låta vinden från havet virvla och styra om i tankarna. Där på stranden, medan hösten målar tavlor i rött och gult i stora svep och små känsliga streck.

Och snart ska du väcka den som sover med örat på egyptisk bomull, och säga att du, på hemvägen stannar vi till och köper bröd som bagaren bakat i sin stenugn, brödet med den frasiga skorpan och allt det luftiga inuti och varsin godaste goda chokladpannacotta till kvällens middag.

Middagen ska du och den som ännu sover gott laga tillsammans hemma i köket och du tänker att vilken tur att allt det goda finns här på Österlen. Som gårdshotell att resa till och bo på. Med middagar och frukostar som når himmelska höjder. Nästan utan restid. Men med så mycket gott efter vägen.

Hemma igen kommer kvällen att bli lång och bortskämd och högt däruppe ska månen ge fälten skuggor för haren att gömma sig i medan stjärnorna slösar sitt ljus tills gryningen kommer.

Och medan den som sovit tills nu börjar vakna hämtar du två espresso från det rum med utsikt över fälten där du och den som sover på bomull från Egypten snart ska njuta av frukosten medan solen värmer myllan. Men först espresso och du och den som nyss vaknat ska stanna kvar en stund i bomullen från Egypten medan haren kikar in genom fönstret och fäller fram sina långa öron, lyssnar och hör att du säger till den som du nyss hämtat espresso till att det här, det är som att få landet serverat på sängen.

Så tar haren ett språng och skuttar vidare. Över fälten som i tidig vår blir gröna och gula som guld när rapsen blommar. Och som kärlek då vallmon slår ut i rött. Eller som höstens äppelkinder efter en dag på stranden i Sandhammaren. Den dag när vindarna vänder det mesta till det bästa.

Så tar haren ett språng och skuttar vidare bland allt det gröna. Det gröna som när rapsen blommar blir gult. Och rött som kärlek när vallmon blommar.

Texten är tidigare publicerad i magasinet ”Allt om hotell & resor” och jag skrev den under vårt första år på Österlen.