Mirakelhunden klarade fallet
I den lilla byn Seillans i Sydfrankrike är turistsäsongen över. Men värmen dröjer sig kvar i gränderna och på uteserveringarna dricks fortfarande kaffe och ett och annat glas vin. Bland flanörerna finns Charlie, golden retriver, med sin husse och matte.
Huss och matte från Österlen, är i Provence för att köpa hus och efter flera veckor och många tidigare besök i Provence är de väl förtrogna med regionen. Seillans är en av deras favoritbyar och den är en av de utvalda platser som är försedd med utmärkelsen och skylten ”Les plus beaux villages de France”. Bemötandet är vänligt och man hälsar artigt på varandra när man möts. Charlie drar till sig blickarna och han får ofta uppskattning.
– Ah, quel beau chien. Magnifique!
Hans husse och matte tar stolta emot komplimangerna. Och visst är han vacker och magnifik, den guldgula hunden på promenad med sin husse och matte. Han låter sig gärna klappas och beundras, på svenska som på franska. Som alltid håller han sig i rätt position vid sin mattes sida. Men plötsligt händer det något och han tar fart mot muren som delvis ringar in den öppna platsen de passerar.
På andra sidan muren är fallet ner till marken tio meter.
Hundens förtvivlade skrik når husse och matte innan de hinner fram till muren. När de tittar ner ser de Charlie ligga alldeles stilla på sidan och med blodet rinner ut från hans mun.
De springer nerför stentrapporna ner till hunden och, mot sina värsta farhågor, märker de att han är vid liv.
Två poliser, som av en händelse befinner sig i närheten, kommer till undsättning. En dam stannar och hjälper till att översätta från franska till engelska.
Poliserna erbjuder eskort till närmsta veterinär som finns en timmes bilfärd bort. Där undersöker veterinären Charlie och det visar sig att blodet kommer från tungan. Han har bitit sig i fallet och en röntgen visar att det inte finns någon inre blödning. Och alla ben och tassar är intakta.
– Cést un miracle!
Mirakelhunden är omtumlad och har märkbart ont i kroppen i flera dagar och viftar inte gärna på svansen. Men ett par veckor efter fallet är han sitt vanliga jag och numera också värdig titeln superdog. Någonstans i himlen finns en hundängel och vaktar över honom. Det kommer hans matte och husse att vara Charlies ängel evigt tacksamma för. Hunden som klarat ett fall på tio meter, rakt ner på stenlagd trottoar, kan inte annat vara än en mirakelhund och superdog. Och en magnifik sådan.
